Gillar min symaskin!!!

Kan bara inte släppa min symaskin. Underbara uppfinning. Begriper inte varför jag inte upptäckt detta innan. Jag som älskar kuddar. I alla dess former. Innan har jag *hm, harkel* lämnat tyg till min mamma som fingerfärdigt fixat till det till mig. Enkelt och bekvämt, visst. Men liiiite pinsamt. Så nu syr jag själv. Tom jag klarar raksöm.
Ovan ser ni min allra första egna kudde. Sydde den för 40 x 40 innerkudde och använde mig av örngottstänket. Har man som jag med två små barn varav en är kräkexpert, ja då krävs det att man kan tvätta nära nog allt. Och fin blev den. (Lite skrynklig kanske på bilden...) Använde två nya kökshanddukar, mätte lite och grejade. Sedan gick det i ett huj. Så var kudden färdig! (I kväll har det blivt två till, fast av lite finare tyg.)

Spillet som blev över av den ena handduken blev en liten häst. Använde sedan lite gammalt jultyg och så var de två. Snart har jag väl en hel flock för det gav mersmak :). Lite trixit med så små detaljer men himlans kul. Jag använde en vanlig pepparkaksform som mall och la till lite sömnsmån och klippte bort lite där det blev för bra. Kan erkänna att den första hästen inte blev någon höjdare (den får inte vara med på bild), men de här blev ganska fina. Spetsen ska jag ha och hänga dem i. Blir nog varsin till barnen, åtminstone om Emilia får bestämma. Och i morgon blir det nog ett par katter också. Hästar och katter är ju våra djur så det är lite extra kul att dessutom kunna pynta med dem. Men de får snällt vänta i en låda till december.

Köpte årets första hyacinter i går. Försöker övertyga mig själv om att de mest är vackra och inte all så juliga...

Ha en fin onsdagskväll, nu behöver Dag en paus i listmåleriet och vi skall dricka glögg (nej, vi har inte alls tjuvstartat julen...)

Hälsningar Cathrin