Eländiga elefant!

Nu är jag inne i ett pysselstim. Jag har så många olika projekt som jag vill ta tag i; jag skall bara göra klart min lilla mormorsfilt (till docksängen alltså), rama in det där vackra tyget, sy klart mina hjärta, där ligger stämplarna och skräpar - de skall ju användas med Fimoleran och skulle jag inte göra något med trådgalgarna jag köpt. Och de halvmålade klädnyporna. Just nu blir inte mycket klart. Och det som blir det blir inte helt bra. Dag har också kli i fingrarna. Vi ändrade om lite i hallen i går kväll. Om man ändå släpar ut och okring allt är listerna skall på plats så kan man ju lika gärna ändra om så att man blir nöjd. Så nu skamll vi shoppa smart klädförvaring och måttbeställd dörrmatta så att vi får lite ordning i kaoset som tyvärr nästan alltid blir i hallen. Visar kanske något från hallen om jag får till någon bra vinkel. Men nu, min elefant...

Den där fula elefanten var jag ganska stolt över. Innan. Snälla, kom ihåg att jag inte kan sy. Han får nog hålla sig i stolen i läs- och myshörnan på ovanvåningen. Lådan som jag fick från min mamma visade sig bli en alldeles utmärkt plats för tidningar. Var lite orolig att jag faktiskt inte skulle komma på vad jag skulle ha den till och då hade den obönhörligen åkt ut vilket vore trist för jag förälskade mig i den så fort jag såg den
.

Mossan jag planerat att plocka hem i mängd visade sig så klart vara dyngsur... Tog ändå med mig en hel del hem men den får torka innan jag kan göra något med den. Men det var inte helt enkelt. Jag kastade mig helt glatt på projektet "mossboll" och använde en dagstidning som stomme. Den kramade jag ihop och lindade sedan snöre om. Sedan var det bara att klä om med mossa. Eh. Liiite svårare var det. Och det syns kanske på resultatet. Skall nog spraya med vatten på mossan om den är lika torr nästa gång. Mossan som blev över åkte ner i farmors lilla terrin. Hjärtat har jag gjort av papperslera från Panduro. Minns inte vad den hette, men den är här är mer lättarbetat än den superlätta leran de har. Används tydligen ofta till att göra dockhuvuden. Den leran gav också mersmak så nu står valet mellan att ge sig i kast med symaskinen eller leka lite med Fimo-leran. Hmmm. Jag får känna mig för (dvs släpa ut alla grejerna i vardagsrummet för att sedan bestämma mig. Kanske.)

Ha en fin kväll!

Hälsningar Cathrin