torsdag 30 april 2009

Tre veckor idag


Det är inte första gången jag tänker det, och med två barn lär det definitivt inte vara sista gången; tiden flyger iväg. Idag är det tre veckor sedan lille Oscar kom ut.
Han är fortfarande en liten krabat med förhållandevis lätt-tillfredställda behov, mat, ren blöja och så lite gos.
När han blir missnöjd - maten tar för lång tid, den eländes nappen åker ur, eller när den dumma mössan glider ner över ögonen grymtar han som en ilsken grävling men skriker väldigt sällan. Han avskyr att vara helnaken (det är ok att ha tröja på vid blöjbyte eller blöja på vid klädbyte) och det är möjligen då han protesterar som högst. Men annars verkar han vara enliten kille som mest är nöjd med livet.

Emilia är en klar favorit som sagt, men annars vänder han sig om även efter våra röster och han har lite längre vakenperioder då han gärna vill prata med oss. På bebisars vis pratar han förstås mest med hela kroppen men han har även lite söta små läten för sig och ser verkligen ut som om han har något viktigt att berätta. Men ganska snart blir han trött efter så intensiv kommunikation och brukar somna.

För att skryta lite (och det här kommer säkert snart att ändra sig, så jag kan lika gärna passa på att berätta när det nu är som det är), så sover han hur fint som helst i egen säng. Ganska skönt med tanke på att det ju är lite trångt i våra sängar. Emilia fortsätter nämligen att komma in till oss och Semlan sover ju såklart på sin vanliga plats. Och skulle jag behöva oroa mig över att ha även lillkillen i sängen så hade jag nog inte fått en blund alls om nätterna.

tisdag 28 april 2009

Storasyster och lillebror


En stolt storasyster med sin lillebror. För visst måste man glädjas när Em säger "Mamma, jag älskar lillebror". Tids nog kommer de säkert att försöka ha ihjäl varandra ändå, precis som syskon gör (för det kan väl inte bara varit jag och min lillebror som höll på så???) så det gäller nog att passa på att njuta. Än så länge är Emilia nämligen väldigt, väldigt glad i sin lillebror och han står ut att både bli pussad och kramad, ibland ganska omilt. Och hon strålar när han tittar på henne (ok, mot hennes håll, det är svårt att fokusera blicken när man inte ens är tre veckor), eller när han läggs i hennes säng eller i hennes knä. Mindre lyckat var det dock när han råkade kräkas lite på hennes arm...

Emilia gör sin mamma löjligt stolt...


Fast den som är sugen på en ponny i vår familj är nog mer jag än någon annan. Men jag kan inte hjälpa att jag får en klump i halsen av lycka när jag ser hur strålande glad Emilia blev när hon skulle få rida. Varje tisdag halv fyra har de ponnyridning på 4H gården här i Gunnesbo. Vi kommer att bli stamgäster...

måndag 27 april 2009

Gandria är dräktig!

Har alldeles glömt bort att skriva om Gandria. Emma ringde i fredags och berättade att Gandria tog sig på första försöket! Så nu är hon dräktig med Santiago! Förhoppningsvis i alla fall. Helt säkert får vi veta om drygt en vecka. Och sedan är det bara att vänta. För mycket kan ju hända.

Gandria verkar som sagt må som en prinsessa hos Emma. Fast snart måste jag bara få åka och hälsa på henne. Känns helt overkligt att jag inte har träffat henne sedan mitten av februari! Jag saknar min häst...

Vår i trädgården


Nu börjar vår trädgård ta form!
Det är kanske långt ifrån vad vi tänkt oss som slutmål, men nu kan man i alla fall börja märka att det händer lite där ute. Och med den senaste värmen har ju allt exploderat dessutom. Hallonplantorna har fullt med gröna små blad (i alla fall den ena sorten, den andra busken undrar jag om den inte trots allt är död...), lökarna jag planterade i höstas tittar upp och efter en raid bland utförsäljningen av perenner finns det en hel del grönt i vår rabatt. Jag tänkte prova att driva upp egna blå riddarsporrar från frö men fick kalla fötter och köpte tre små plantor också. Mina malvor har börjat visa sina första små blad och i morgon tänkte jag så luktärter.

Dag har sått gräsfrön i rabatten framför uteplatsen och är nästan lite stött för att det inte börjat gro ännu (han sådde i går förmiddags...). En lite otålig trädgårdsmästare minst sagt. Det är bara så roligt att även han har fallit för det där med trädgård nu.

Vår magnolia var lite av en besvikelse. Vi har gått och spanat på knopparna som bara blivit större och större, (Dag har tom fotograferat dem) och när de väl slog ut visade de sig vara mörklila och inte alls av den traditionella "lunda-modellen" som vi inbillat oss. Men den är ändå ganska vacker nu när den står i full blom.
Nu har träden fått sina löv också och tillsammans med buskarna framför vår lilla gröna häck bildar den snart samma vackra och frodiga insysskydd som vi uppskattade så när vi flyttade in förra sommaren. Vi känner oss riktigt inbäddade i grönska!

lördag 25 april 2009

Nu är Oscar här!


Sedan drygt två veckor tillbaka är jag och Dag alltså föräldrar till två barn. Lille Oscar plockades ut 9.44 den 9 april och själva ingreppet verkade nästan löjligt enkelt. Jag blev bedövad och efter lite grejande bakom det gröna skynket som kändes i hela kroppen var det plötsligt som om de lyft 20 kilo från mage och lungor på mig. Och så var han bara där. Inlindad i en handduk fick jag hålla om honom en stund innan de körde iväg honom och Dag för att de två skulle få "bonda" ett tag och jag syddes ihop och fick ta igen mig på uppvaket. Helt odramatiskt och jag minns att jag tänkte att "om det var så här enkelt att få barn kan jag tänka mig flera till". Skyller på att jag var drogad. För det jobbiga är ju helt klart inte att få ut dem utan allt annat. Men vårt lilla exemplar är en typisk "lillebror än så länge. Han äter, sover, är med och umgås men gör inget större väsen av sig än lite gny och grymt. Än så länge alltså

onsdag 8 april 2009

Snart är han här?

Sista skälvande timmarna som enbarnsmor? Snart bör lillebror komma och jag är just nu ganska så nervös. Undrar just hur många timmars sömn det egentligen blir i natt... Kl. 7.30 skall vi vara på avd 44 och lite efter 9.00 är leveransen beräknad till. Läskigt... Känns lite som att kunna beställa ett barn.

måndag 6 april 2009

Gandria som mamma?

På onsdag får vi besked om när Gandria skall insemineras, då tar Emma med sig henne på ultraljud. Ska bli så spännande! Just nu har vi ju ingen möjlighet att ta hand om henne alls och då är det så skönt att veta att hon mår som en prinsessa uppe i Hässleholm. Men saknaden efter henne finns ändå där. Blandad med viss lättnad också måste jag tillstå. Hela den här idén är ju ett led i att få lite familjetid för oss också och med två små barn är det inte helt enkelt att ha ordentligt med tid för en häst också.
Inte helt logiskt att försöka få två hästar då skulle iofs några invända. Men för oss är det det! Och tanken är att fölet som förhoppningsvis blir resultatet inte skall komma ner till oss förrän det är minst 2-2,5 år. Då har vi förhoppningsvis landat i tvåbarnlivet och även fått tillbaka Gandria.

Valet av hingst föll ju till sist på Brink-hästen Santiago, iofs ett rätt oprövat kort, men den som verkar passa Gandria bäst. Lite roligt är det ju att han är efter Saigon, samma hingst som Emmas första uppfödning Milou också är efter. För det är lite en Milou-modell vi tänkt oss få hem från Emma, en lugn och trygg individ även om det så klart är en unghäst. Santiago skall ha ärvt sin pappas temperament och vara supertrevlig så med Gandria som mamma borde ju i alla fall anlagen vara bästa möjliga. Skall bli roligt att se Gandria som mamma också. Så nu är det bara att hålla tummarna att vi får ett bra besked på onsdag!

Om någon är intresserad av hur det går för Gandria hos Emma kan ni läsa mer på hennes hemsida http://www.emma.starck.se/ och för att se Santiago går ni in på http://www.tullstorp.nu/

söndag 5 april 2009

Det där med perspektiv

Tänk så snabbt (?) perspektiv kan förändras. Jag och Dag håller ju på och röjer här hemma för att äntligen få ordning efter vår flytt till stora huset från lilla lägenheten och det tar som bekant lite tid. (Vi flyttade alltså in juli 2008...) Vi har levt i princip utan annan musik än radion sedan dess och nu kånkade Dag in vår CD-samling från garaget. Glatt kastade jag mig över några gamla favoriter och njöt i högljudda drag när jag stod i duschen. Kände mig som 17 igen. Fast mitt i en extra högljudd del började jag tänka på vad jag sjöng - innebörden var ungefär "mammas lilla flicka är inte liten längre, nu följer hon med mig och mamma blir ensam". När jag var tonåring kändes det spännande - vilka killar skulle jag följa med, liksom. Jag hade inte en tanke på min mamma i alla fall. Nu fick jag en helt annan känsla. Även min lilla tjej, om än 2,5 i dag, kommer att bli stor och ge sig ut på en massa läskiga grejer (läskiga antagligen bara i en mammas ögon). Och troligen får jag inte åtta pussar och kramar när hon är 17 och försvinner ut genom dörren så som jag fick i förmiddags när hon åkte i väg för att handla med Dag...

Antar att det inte är korrekt av en snart tvåbarnsmor att dessutom känna ett litet stick av saknad efter den tid då allt var så löftesrikt, allt låg framför en på ett annat sätt. Fast antagligen är det bara småbarnsbluesen som tagit tag i mig. För inte är det bara Astrid Lindgrensvärld, amningsparanojja, blöjbyten och föräldramöten som ligger i framtiden för mig... hoppas jag!

fredag 3 april 2009

När inte ens en Labanglass går ner

Nu har vi haft två dagar med suveränt vårväder i Skåne. Och jag och lilla Em har tvingats vara inne i princip hela tiden. Inte så kul för någon av oss. Emilia har haft 38.7 som mest, vilket är lite mycket för någon som brukar ligga på 36.5. Äter gör hon som en mus. Det gick inte ens att lura i henne en Labanglass och då är hon helt klart inte frisk.
Men idag har humöret kommit tillbaka och hon har periodvis haft massor med spring och bus i benen. Lite tufft att försöka hänga med, men lite har vi kunnat busa. Nu är det bara så himla dumt att både jag och Dag har fått oss en försenad släng av vad det nu än är Em har fått. Så vi går runt med ont i kroppen och feber. Och jag som skulle hunnit så mycket när jag var ledig...

onsdag 1 april 2009

Vårfeber?

Våren slog till i eftermiddags! När jag körde från jobbet duggade det och var gråmulet men efter en halvtimmes middagslur (börjar bli beroende av dem) så sken solen.
På Emilias dagis var det öppet hus idag, vilket jag glömt så det tog lite längre tid att hämta än jag planerat. Dag kom och mötte oss på gården utanför och tillsammans gick vi bort till lekplatsen. En lycklig Emilia fick "gunga högt" nu när hon slapp klara sig med en bara en mamma som inte kan lyfta henne alls.
Det tråkiga var bara att när vi kom hem, höga av all vårkänsla, visade det sig att Emila hade 38,3 i feber. Toppen! Förklaringen i alla fall till dagens tårar och klängighet.

Ett riktigt svårt jobb...

Emilia håller på att byta personlighet. Från att vara en glad, busig om än lite försiktig (i nya sammanhang) tjej har hon blivit väldigt mammig, ledsen och väldigt "behövande". Jag hoppas, hoppas att det har med mitt tillstånd att göra och inte något annat.
Det skär i hjärtat att lämna henne på dagis när hon bara vill fortsätta krama och inte vill släppa mig. Hon brukar i vanliga fall nästan studsa in på avdelningen och på sin höjd vinka åt mig över axeln om jag ropar "hejdå" till henne. Men nu är det ju inte så många dagar kvar, men vad gör vi om hon fortsätter att vara sådan här?
Nu gråter hon för minsta motgång och mornarna här hemma är ganska röriga (vet ju aldrig riktigt vad det är som gör henne helt förtvivlad - allt från fel pålägg på mackan, till att favoritklänningen är i tvätten, eller att jag stänger en dörr kan framkalla värsta tårflödet som inte är krokodiltårar). Är Dag hemma vill hon gärna bli buren och hon verkar ha ett enormt närhetsbehov som helt enkelt inte alltid går att tillgodose hur mycket vi än myser, kramas och gosar ihop med henne.
Varför är det ibland så svårt att vara mamma? Eller rättare sagt förälder...
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...