Jag är med i novemberutmaningen hos Beas barnslikheter. Har kanske tagit mig vatten över huvet men det känns riktigt roligt. Jag pysslar ju ändå... (Det går fortfarande att anmäla sig, klicka på ikonen till vänster så kommer ni dit.) Jag har iofs lite svårt för att avsluta grejer, och vill gärna påbörja nästa projekt lite för tidigt. Har tex minst fem virkade små bakverk som inte riktigt är avslutade ännu. Har faktiskt också tre som är avslutade och som jag är mäkta stolt över. Men dessa förtjänar rätt inramning så jag väntar liiite till innan jag visar dem. (Med lite otur är de dock sönderlekta, rosen på min marsipantårta sitter oroväckande löst...)
För tillfället är jag och min symaskin osams. Jag har ju bestämt mig för att minska högen av tyger som jag envisas att köpa (det är farligt att bo nära Stoff & Stil). Det blir liksom inte riktigt som jag tänkt mig och hur jag än gormar och går på fattar inte symaskinen vad jag menar. Suck! Fast jag lyckades förfärdiga ett antal små hjärtan innan vi blev osams och naturligtvis hamnade några av dem i en av mina glasburkar. Lite juligt kanske, men det är snart jul...
(Det är svårt att fota glasburkar så att de blir snygga, skall jobba lite mer för att komma på hur jag skall göra.)
Idag var det en giraff som fick följa med till dagis. Emilia var klart ensam om sin maskering. På hennes avdelning dominerade helt klart prinsessor. Är glad för min giraff-tjej, nästa år lär väl även hon vilja vara en rosa prinsessa...
Nu skall jag ut i höstsolen och hämta hem min lilla giraff.
Ha det fint så länge!
Hälsningar Cathrin