En sån som virkar...

Jag har blivit en sån som virkar.

Det är som en besatthet. Men även avkoppling. När Oscar skall somna sitter jag ofta vid hans säng och virkar (det är alltid en napp på villovägar eller en fot som skall stoppas om...)När Emilia vill ha sällskap i soffan när hon ritar eller ser på Pippi sitter jag och virkar. När jag kopplar av efter att barnen somnat sitter jag och virkar. Ja, ni fattar. Jag virkar. Punkt.

Än så länge blir det inga vackra bakverk som var min tanke när jag köpte garn och virknålar (visste ju inte ens vilket storlek jag skulle ha så jag köpte flera…) Den enda stackars muffin jag försökte mig på (utan mönster kan tilläggas) ser mest ut som en liten ledsen svamp. Så jag virkar det jag behärskar. Just nu mormorsrutor. Många mormorsrutor blir det… Skall bli ett täcke till docksängen jag försöker måla om till Em. Den står i garaget och väntar på att jag skall köpa mer färg. För attans vad det går åt sprayfärg. Men snart, snart är jag en fena på virkning (det handlar bara om att inte ge upp (?) utan virka, repa upp, virka nytt i all oändlighet tills jag blir nöjd. Kanske blir det ett kakfat lagom tills barnen tar studenten? Men tänk vad många mormorsfiltar jag kommer att ha då...!

Nu skall jag ut på promenad med Oscar i det fina höstvädret (antagligen förbi garnbutiken...).

Hälsningar Cathrin