Jag tror alltid att jag skall hinna så mycket.
I dag ska Em sova hos sin farmor och farfar igen. Så jag har inte haft någon tid att passa idag. Förutom Oscars mat och sov tider då. Men ett barn är nu mera rena barnleken att hantera. Två blir genast lite mer komplicerat. Åtminstone om man som jag gärna vill hitta på lite egna projekt alltså. Många pyssel kan Em vara med på. Men inte alla.
När jag vill sy är jag den tristaste av trista. Och när jag inte vill låta henne leka med mina stämplar och scrapgrejer är jag rena döden. Och när jag virkar är jag så dum som inte kan visa henne hur man gör. (Hon är tre år, gissa själva hur det går...)
Så idag skulle jag greja.
Tjena.
Tja, lite fick jag i alla fall gjort.
Men Oscar som är sju, snart åtta månader vill vara med sin mamma.
Hela tiden. När han är vaken. Och gärna när han sover också om han fick.
Han gråter förtvivlat när jag sätter ner honom på filten för att leka själv. Han gråter och sträcker armarna mot mig när jag går förbi honom. Och han jublar och kramar mig det hårdaste hans små knubbiga armar klarar när jag väl tar upp honom. Och skrattar och ger mig mängder av de blötaste pussar man kan tänka sig. (jag tror i alla fall att han pussas och inte bara smakar på mig, kanske lite både och?)
Så inte har det blivit sytt något, eller virkat. Men två små julkort har jag lagt till samlingen i alla fall. Och det gör inget, jag vill ju allra helst bara få vara med honom.
Jag har räknat ut att om jag rör mig i överljudshastighet när han sover hinner jag. Både städa, plocka undan, slänga in en tvätt, fixa mat (oj, vad de äter de små liven) och faktiskt ibland hinna pyssla lite med eget. Och blogga.
(Fast nu har Semlan kommit och ligger spinnande ihopkrupen framför laptopen (den är härligt varm tycker hon). Inte den bästa ställningen för en kass rygg... )
I kväll skall jag bjuda mig själv på ett härligt bubbelbad i vårt bubbelbadkar. Om jag hinner. För jag kan ju kanske hinna avsluta något av allt jag tänkt göra idag annars.
Hälsningar Cathrin