Baking-kit

Bilden har jag lånat från Allt i hemmet

En olycka kommer sällan ensam. Först har vi ju Emilia som fortfarande är febrig. Härom dagen förstörde Dag sitt knä när han skulle springa till tåget på väg hem från jobbet. Det sa bara kras och så var det knät obrukbart. Tyvärr är det inte mycket att göra, han fick tabletter av läkaren men inte någon egentlig diagnos. Som tur är blir det i alla fall lite bättre för var dag, men han haltar fortfarande. Idag var det min tur. Det smällde till i ryggen när jag skulle sätta ner Oscar på filten i morse och sedan var det totalkört. Tack och lov låg telefonen på soffbordet så Emilia kunde hämta den åt mig så jag kunde ringa Dag som fick komma hem.

Per telefon ställde vårdcentralens sjukgymnas diagnosen "rejält ryggskott". Han kunde trolla fram en tid som egentligen inte fanns för som han sa "det låter som om du verkligen behöver hjälp". Tack och lov. Jag knaprar just nu Dags värktabletter och vet inte riktigt hur det skall bli i natt. Om man säger som så - hade Dag och jag varit hästar hade då inte jag avlat på oss. (Tänker närmast på vilket sjå vi hade när vi valde rätt hingst till Gandria, där var det inte många som höll måttet.) Men hittils verkar inte våra avkommor vara behäftade med våra fel...

Men, jag har i alla fall knåpat lite på min önskelista när jag vankat omkring.

Jag bakar ju rätt så mycket nu för tiden, men har rätt värdelös utrustning. Så påfyllning av fina bakredskap, slickepottar, måttsats, bunkar, muffinsplåt, kakformar och så klart, allra allra helst en KA. Isblå hade passat super i mitt kök. (I alla fall efter den uppdatering jag hoppas skall komma till stånd i närtid, innan dess finns det inte en chans att jag fotar någonting i köket).

Bilden har jag lånat från Bagaren och kocken (som finns i Gbg - hint, hint mamma)

Ett förkläde är också behövligt, jag har faktiskt samma som jag köpte när jag flyttade ner till Lund för att plugga. För en evighet sedan. (Då hade jag nog inte i min vildaste fantasi kunnat tro att jag flera år senare skulle önksa mig ett nytt "för att jag bakar så mycket". Emila önskar sig det söta lilla bakkittet på översta bilden (åtminstone önskar hennes mamma henne det). Idag har jag inte kunnat baka med henne pga ryggskottet. Det var dock intressant att ligga och lyssna på hennes instruktioner till sin far. "NEEEEJ! Så gör man inte! Så gör inte mamma!" Måste säga att han var en ängel som gick med på allt vad hon ansåg var rätt.

Nu skall jag försöka ta hand om min stackars rygg. Ta hand om er!

Hälsningar Cathrin