Vinterpromenad

Att promenera är lite underskattat. Åtminstone har det varit det för mig tidigare. Jag har gått för att ta mig någonstans. Punkt slut. Men ju äldre jag blir desto mer uppskattar jag att bara få gå för mig själv, filosofera lite, se något vackert, samla minnen eller kanske en kotte eller två.

Och när kameran får följa med kan jag ju samla mer än bara minnen. Vid en av min promenader nu i jul kunde jag inte ta med kameran med det nya julklappsobjektivet pga av snöfallet och fortfarande kan jag sakna de bilder som inte blev. Men jag får försöka njuta av dem som faktiskt blev.

Det är ju inte ofta vi söderut får njuta av snö och Visingsö är definitvit inte snösäkert kring jul så jag är verkligen jätteglad över att jag fick med mig en fullmatad kamera med mängder av vinterbilder.

Det nya objektivet gör att jag verkligen kan leka med avstånden. Otroligt roligt, det öppnas nästan en ny värld.

Kyrkan är Kumlaby kyrka på Visingsö och den kyrka där jag och Dag vigdes i för snart fem (!) år sedan. Tänk vad tiden rusar. Och lagom till att vi städat ut julen (så snart vi kommit hem egentligen) firar jag min 35 års dag. Undrar om jag har samma "tur" med paketen då som jag hade till jul och det ligger en ny blixt i ett av paketen?

Nej, nu ropar min snälla pappa på mig och talar om att han gjort varm glögg till alla frusna i huset.

Stor kram till alla er som kikar in här och gör mig så glad med en liten kommentar (och även er som inte lämnar något spår, så klart!)!

Hälsningar Cathrin