Äppelpäppel

Jag fortsätter på "jag-gillar-hösten-temat". (Försöker ihärdigt övertala mig själv?)

När allt rullat på igen (dagis, jobb, möten och plikter) försöker jag hitta pauser för mig själv. Och utan häst som jag är ett tag till, är trädgården ett bra ställe för eftertanke och lite mental paus.
Idag har jag och Emilia plockat ner alla äpplena från vårt äppelträd. Det blåste så att hälften redan hamnat under trädet och där är det just nu ett uppgrävt trädgårdsland vilket gjort att äpplena blivit dåliga direkt. Det är bara ett litet träd så varje äpple är värt en hel del. Jag är ju smått tokig i hemlagad äppelmos, äpplekaka och allt annat med hemlagat och äpple i så jag vill inte låta ett enda äpple gå till spillo i onödan. Nu skall de bara få ligga till sig lite och mogna.

Några av de finaste äpplena hamnade i min loppisglasskål på fot. När jag fick syn på fatet för ett par månader sedan visste jag inte alls vad jag skulle ha det till - bara att jag måste ha det. (Hur många loppistokiga känner igen sig?) Men hittils har det bara samlat damm ovanpå skåpen i köket. Tur att jag hittat en värdig uppgift för det att fylla som äppleskål ovanpå mitt älskade symaskinsbord nu. :)

Nu skriker en sjuk liten pojke på mig - måste rusa. (Just nu är det lite svårt att hitta tid för bloggandet...)

Hälsningar Cathrin