När man är tre år är det där med döden inte helt enkelt. Dag och jag funderade länge över hur vi skulle förklara för Emilia att hennes älskade katt Zazu inte fanns mer. Vi krånglade nog till det lite i onödan. För ett par dagar senare berättar Emilia för Boel att Zazu inte bodde hemma mer utan var död och fanns uppe i himlen tillsammans med min mormor. Att hon kopplade ihop de två var lite av en överraskning för oss, liksom att hon tagit fasta på det där med himlen som nog någon av oss nämnde.
Men det är så jag faktiskt vill tänka mig; att mormor sitter i sitt kök uppe i himlen med Zazu spinnande i knät och med en kopp kaffe framför sig på bordet. Omväxlande tar hon en klunk (ibland från fatet...) och omväxlande klappar hon Zazu med sin lite sträva mormorshand. Finns Zazu och mormor på samma ställe - då har vår lilla katt det bara fint.
Men det är så jag faktiskt vill tänka mig; att mormor sitter i sitt kök uppe i himlen med Zazu spinnande i knät och med en kopp kaffe framför sig på bordet. Omväxlande tar hon en klunk (ibland från fatet...) och omväxlande klappar hon Zazu med sin lite sträva mormorshand. Finns Zazu och mormor på samma ställe - då har vår lilla katt det bara fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Blir så glad över att du vill lämna några rader åt mig!