Att en vacker sensommardag galoppera fram över ett fält är lycka för mig. Att känna att hästen om inte är ett med mig så i alla fall har samma mål som jag - att känna farten och att riktigt sträcka ut det är definitivt lycka. Jag blir helt enkelt lycklig av att få rida. Jag har inte begripit hur mycket jag saknat det. Att hästen inte är Gandria utan en trivselrund men pigg fjording spelar ingen som helst roll.
Det hela började med att Joker på vår 4H gård behövde få lite mer motion och när man får en sådan förfrågan kan i alla fall inte jag tacka nej. Att se Emilia rida är ju nästan lika bra som att själv få göra det. Men bara nästan så när nästa fråga blev om inte jag själv ville rida gårdens nye fjording var saken klar. Och idag går jag i ett lyckorus. Lucas är en perfekt "komma igång" häst för mig och Joker är världens sötaste och snällaste. Emilia har lyckligt borstat och klappat och hjälpt till att leda honom ut och in i hagen. Jag är så glad för att hon verkar uppskatta det hela precis lika mycket som jag! Efteråt fick Emilia glass av Sophie som jobbar på gården och så snällt stannade kvar så att vi fick rida och hon fick även klappa kaniner. Hon hade tom möjligheten att själv få döpa en liten kaninflicka som ännu inte hade någon ägare (vi genomskådade Sophies knep) men Emilia blev plötsligt blyg och kom inte på vad kaninen skulle heta. Tur, för annars hade vi väl utökat familjen igen. Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Blir så glad över att du vill lämna några rader åt mig!