Nappeninpåse

Jag är på inga vis någon vituos vid symaskinen. Tvärtom. Men kul är det! (När jag inte spottar och svär över den eländiga maskinen  som inte syr rakt, fastnar och har egna idéer alltså)
Och lite raksöm är ju inte så värst svårt. Oftast.
Senast jag släpade fram maskinen blev det en "Nappeninpåse". Beställd av Emilia. Jag pysslade till en "Danspåse" (där hennes dansskor och danskläder ligger) i rosarutigt tyg i höstas som blev väldigt populär.

Tyget är en Tilda-stuvbit som jag inte kunde motstå för en tid sedan och den valde Emilia ut väldigt allvarligt i min numera ganska digra tyghög (förutom alla andra "måste-ha" lider jag även av ett enormt tygbehov när jag ser fina tyger...). I påsen fick sedan hennes Nappenin bo.

Perfekt, för nu stoppar hon faktiskt i napp och gosekanin i den och vi slipper leka kurragömma efter dessa varenda kväll (och till skillnad från sin matte piper inte gosekaninen när den inte blir hittad med en gång).

Alla nöjda!

(Men jag undrar lite stilla för mig själv: hur sårt kan det vara att trycka ett mönster på tyg så att det blir rakt, efter trådriktningen?!!!)