Wabi Sabi

Jag önskar att jag hade en stilsäker känsla för inredning. Som det är nu är det ganska så försiktigt vitt hemma hos oss. Med gigantiska färgklickar i form av all tvätt som dräller omkring överallt i väntan på att hinna vikas ihop och stoppas ner på sina rätta ställen i garderober och lådor (jag fattar inte att vi kan ha så mycket tvätt, småbarn eller ej). I alla fall, min inredning är ganska så försiktig tror jag. Fast i somras fick vi ju som sagt gjort lite när väggen vid matbordet målades i en aquablå färg. Men om jag skulle fundera kring mina favoriter här hemma blir det farmorsskänk (som hon själv tydligen aldrig var särskilt glad i då den kom ifrån min farfarsföräldrahem så den är gammal), liksom min nya kista från samma ställe (med samma historia), laminostolarna i ek med fårskinn som vi fick i bröllopspresent och så kökstolarna Lilla Åland (också presenter). Bland småsakerna hör nog mitt loppisfynd från i somras den turkos/aqua randiga vasen (kompletterar väggen perfekt!)och så min vita porslinsbringare som är tillräckligt stor och romantisk för att rymma mängder med pioner. Vad jag försöker komma fram till på ett mycket babbligt sätt är att föremål med historia (ny eller gammal) är de som betyder mest för mig. Och wabi sabi går ut på att ha noga utvalda minnesföremål eller arvegods som betyder mycket runt sig. Då och då kan de bytas ut men de får gärna vara nötta och ha sin egen historia. Tänkvärt tycker jag.
Bilden är lånad från Sköna Hem