Långt ifrån perfekt

Ju äldre jag blir desto mer förtjust blir jag i det icke-perfekta. Att vara som alla andra, att passa in var viktigt för mig när jag var yngre. I och för sig ville jag gärna hitta min egen väg, men den fick inte skilja sig allt för mycket från normen. Jag dömde mig själv hårt efter en norm som många gånger var svår, för att inte säga omöjlig att nå upp till.

Som 35-åring är jag lite mer tillåtande, mot mig själv och andra. Kraven på "perfektion" har lättat. Good enough har blivit en ledstjärna. Men är svår att följa. (Man vill ju vara bästa mamman, bästa möjliga frun, ha ett fint hem, finnas till för sina vänner och ja, name it liksom.) 

Jag försöker i alla fall se möjligheterna nu. Och skönheten i det icke-perfekta.

I måndags vaknade jag upp med monsternackspärren. Lyckades få en tid för behandling samma dag, tack och lov. Vet inte vad jag skulle gjort annars. I dag är jag lite bättre men har fått veta att fälttävlan (hoppa fasta hinder till häst) inte riktigt bör vara mitt mål i livet. Nacken har tagit lite stryk av för många avkastningar, tror kiropraktorn, och har stora förslitningar. Det är därför jag haft så mycket problem med nacke, axlar och rygg. Så nu är det bot och bättring som gäller.

När jag då gick och tyckte lite synd om mig själv blev jag extra glad av att ha fått en award av Denice med fina bloggen Pyssligheter. Hon har givit mig en otroligt fin motiviering som gjorde mig både jättglad och lite rörd. Tack!!!

Att blogga är så otroligt givande och jag är så glad över alla jag fått möjlighet att "lära känna"! Tänk att något som började som ett litet tidsfördring numera nästan är en "nödvändighet", bloggar jag inte på ett par dagar måste jag direkt få reda på vad alla ni andra har hittat på. Och kommentarer och utbytet med er gör mig lika glad varje gång.

Jag vill ge awarden vidare till er som kikar in här - ni gör min dag!

Cathrin