söndag 9 maj 2010

Hästbitna


I en familj blir det lätt många viljor. Så även i vår. Men det underlättar om alla tycker om och uppskattar ungefär samma saker. I dag stod det återigen ridning på programmet för oss. Den här gången var det Emilias tur. Hon rider på 4Hgårdens hästar men har på sista tiden inte nöjt sig med de tre varv de brukar få rida. Jag vill för allt i världen inte bli en sådan där mamma som puschar in barnen på samma intresse som man själv har, men jag blir så klart jätteglad när båda ungarna visar en så stor förtjusning inför djur som de gör. Och vill nu Em rida är jag ju inte sen att i alla fall erbjuda möjligheter till det. På Kummingården hittade jag ett koncept som verkar passa oss perfekt. Små, snälla och glada ponnier som man får rida ut på "skogstur" med, från barn som är 2,5 år. Em var störtnöjd och travade för första gången i sitt liv! Och hennes mamma (och pappa) bara mös - av naturen, djuren och av att se barnen så glada. Oscar är för liten för att få rida, men hans glädjetjut när han fick följa med i vagn var inte att ta fel på. (Stallkatten var också väldigt fin och inte lika kinkig som Semlan utan lät oss snällt klappa.)

Tänk att jag har förmånen att få dela mitt stora intresse med resten av min familj!


För er som undrar så växer vår lilla fölunge Sagaminada för varje dag och hon är nu sex veckor. Hennes tilltänkta "bästis" föddes för snart två veckor sedan och blev en liten Nova. Jag hoppas att de två stofölen kommer att ha riktigt roligt ihop. Jag har själv inte kunnat åka iväg och hälsa på dem så mycket som jag velat (det är det där kruxet med att man nödnvändigtvis måste jobba som ställer till mitt liv...) men jag får täta rapporter om hur de har det. Och de senaste är att hon blir allt mörkare. När fölpälsen börjar släppa är hon misstänkt svart under. Någon som har hört talas om fuxföl som blir svarta?

Nu skall vi fortsätta njuta av den här söndagen. Jag har fått virkat en hel del, trots allt, till Beas Maj-utmaning. Visar så snart jag fotat. Egentligen skulle vi få besök, men sjuka barn kan man inte göra något åt. Men vi måste försöka ses snart, Boel! Nu måste jag gå och se vad som hänt baren och Dag som jag "lagt i blöt" i badkaret. Det är misstänkt tyst...

Ha en fortsatt fin söndag, allihopa!




Hälsningar Cathrin

9 kommentarer:

  1. Jag har också blivit hästbiten. Tyvärr bokstavligen, och sedan dess håller jag mig en smula på avstånd... men jag tycker att det är härligt med barn som får växa upp nära djur. Det tror jag är bra för alla, och att barn lär sig att ta hand om andra och bli empatiska.

    Ja, 6000 för en KA? Nja, de slantarna kan jag lägga på så mycket annat.. och så sällan som jag bakar så skulle KA:n bli en hyllvärmare..

    SvaraRadera
  2. Härligt när familjen har gemensamma intressen. Här är barnens intressen familjens!:)
    Kram

    SvaraRadera
  3. Härligt inlägg och fina bilder. Gulliga!:-) Kram Stina

    SvaraRadera
  4. Hej Vännen!
    Vad kul att ni delar samma intresse i familjen!
    Måste vara härligt att se barnens glädje när de rider på hästarna:)

    Ha det bra!

    Kramis Jenny

    SvaraRadera
  5. Vilka söta bilder. Ha en fin kväll
    Kram Agneta

    SvaraRadera
  6. Ja du Cathrin... vilken vår! Tur att du har bloggen så jag kan hålla mig à jour ändå :) Men jag hoppas vi ses på torsdag! Kram

    SvaraRadera
  7. Åh vad härligt att få dela detta intresse. Som sagt annars kan det bli att man pushar in sina barn i något som dom kanske inte vill. Hon kommer säkert att bli väldigt hästtokig. Näpp champagne var inte fel igår eftermiddag, men trött blev ja gigår kväll/ Kramkram Anne

    SvaraRadera
  8. Låter underbart! Red under några år innan jag fick barnen och drömde om att vi alla någongång skulle börja rida tillsammans, ända tills det visade sej att storasyster är riktigt superduper allergisk för hästar... Hon kan knappt titta på dem så börjar det pipa i bröstet. Så vi får hålla oss till andra intressen ;O)
    Ha en bra vecka! Kram Mia

    SvaraRadera
  9. Förstår att det är härligt att dela sitt intresse med sina barn!! Min lille E är ju bara 9 månader ännu så vi får väl se vilka intressen han utvecklar. Vår lilla Selma är tack och lov extremt tålig och verkar t o m GILLA lille E. Så hon låter sig tålmodigt misshandlas. Fantastiskt!
    Ha en bra måndag!
    Kram
    Ellinor

    SvaraRadera

Blir så glad över att du vill lämna några rader åt mig!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...