Köksförvaring

När jag är orolig, ledsen eller rent ut sagt förtvivlad då vill jag gärna sortera.

Inte städa, vilket kanske hade behövts allra bäst utan noggrant organisera och sortera strumplådor, linneförråd, eller köksskåp och skafferi. Det är som ett slags terapi. Min stora tenta som jag oroat mig för ett tag nu (mest för att jag haft lite låg motivation så här på vårkanten) blev med ens väldigt oviktig. Och nära och kära desto viktigare. Nu är det nog en och annan som kanske tycker att jag drar det här lite väl långt, men djuren i vår familj är våra familjemedlemmar. Och att mista en gör ont. I förra veckan fick vi veta att vår häst aldrig mer kommer att bli frisk, utan har en obotlig artros. För mig är hon, precis som Semlan, ett av mina "barn" som jag har ansvar för och älskar djupt. Så det är tufft. Jag är oerhört glad över att vi fick en dotter efter henne, så att en del av min kloka, vackra svarta häst finns kvar hos mig. Nu skall hon få gå och skrota i en hage tillsammans med sin bästis och så får vi se...

När jag nu i ett organsieringsryck städade (nåja) i hyllorna kunde jag inte låta bli att fota några av mina glasburkar. I alla fall dem jag har i köket. Varför vill man använda plast när det är så mycket vackrare med glas? Jag håller med om att de i plast är praktiska, men till burkar som syns är det vackrast med glas. Eller möjligen fina i plåt... Nackdelen med öppna hyllor är väl möjligen att det blir mycket att städa. Men då har man något att sysselsätta sig med när man inte vill tänka! :)

Ha det bäst och kom ihåg att krama era kära!