Putte i blåbärsskogen...

Jag har tillbringat ett par dagar på resande fot med familjen. En sväng förbi släktgården i Småland och så vidare upp till Trosa och goda vänner. Känner mig lite trött men ändå med "laddade batterier" på något mysko sätt. Trosabesöket tänkte jag visa lite bilder från vid ett annat inlägg. Under mina blåbärsturer (det blir många såna när vi är på besök i Småland i juli/augusti) får jag så bra tid att tänka. För tyvärr är jag där rätt ensam om min bärsamlarmani. (Funderar på om den hänger ihop med alla mina andra samlarmanier...) . Ibland får jag dock sällskap av diverse barn, men hård som jag är gäller regeln - man äter det man själv plockat. Mina bär skall bli sylt (eller saft eller nå´t) och först då bjuds det på dem. ;)
Man måste nog vara rätt hopplöst insyltad i sitt bloggande om man tyst svär för sig själv över att man inte fick kameran med sig ut i skogen. För oj, så vackert det var med fräsch gröna blåbärstuvor dignade under dessa härliga blåa bär. Regnet vi hade dagen före hade tvättat alla så allt var så fräsch och fint. Jag undrar bara hur det kommer sig att de vackraste bären alltid hänger alldeles för nära ett spindelnät? Älskar spindlar också blåbär? Synd att jag är gravt spindelfobisk och inte kan plocka dessa... Å andra sidan är det verkligen ett blåbärsår i år så det gör ju inte allt för mycket att lämna några.

Förutom blåbärsplockning och kontemplation (hur mycket det nu blir av den varan med sju barn under samma tak...) hanns det även med lite höbärgning. Det hör liksom till...