"Jag hamrar och spikar..."

Så var man och barn i säkert förvar ett antal mil härifrån. Och själv jobbar jag och njuter. Njuter av att måla möbler i vardagsrummet, slipa på köksgolvet, äta mat som ingen annan i familjen uppskattar osv. Lite konstigt var det allt att komma ensam hem till ett tomt hus, men faktum är att än så länge (drygt ett dygn) är det ganska skönt. Och helt tomt är här ju inte. Semlan är mer än nöjd över att få min fulla uppmärksamhet. Delad då med mina projekt. Och lite jobb framför datorn.

På programmet i kväll står ommålning av tre stolar - två i barnstorlek och en "fulsize". Hittils ser det lovande ut. Däremot har jag glömt bort hur jobbigt det är att slipa större ytor. Jag har ett ganska litet kök som jag nu slipar. Armarna vibrerar... Men snart är jag förhoppningsvis klar och kan gå över till det roliga - att börja måla golvet!

Bilden är från Visingsö och där har pionerna kommit bra mycket längre än i min egen trädgård. Men jag tog in ett par kvistar när jag kom hem i går kväll som öppnade sig under natten. Pioner är ljuvliga i sin överdådighet!  Den lilla hästen är nästan för söt för att lekas med. Men jag misstänker att den åkte ner på golvet när jag åkt hem... Tyvärr är den inget loppisfynd utan tillhör leksakslådan.

Hälsningar Cathrin