Så fort tiden går...!

Oj, oj, OJ så fort tiden rusar iväg. Kanske inte för att jag har så himla roligt, utan mer för att det är fullt upp precis hela tiden. Kursen jag går är hur rolig som helst, men det är rätt tufft att plöja tegelstenstjocka kursböcker på engelska på kvällarna efter jobbet. Och däremellan ha klämt in både dagisrace och stallsysslor. Jag menar inte att gnälla - jag gillar att ha att göra - men det är nästan lite läskigt hur fort tiden går när man är mitt uppe i alla vardagsbestyr. Jag menade ju inte att ha bloggpaus (det har jag försökt med en gång innan, men den blev kort när abstinensen blev för svår), det bara blev väldigt lite tid över för det. Nu hoppas jag dock att det blir lite lugnare en period. För vet ni vad? Jag har saknat er!!!

Ett bra sätt att varva ner för mig, som har så svårt att vara still, är att virka. Det tror jag att jag hade skrattat rått åt om någon föreslagit mig för två år sedan, men nu är jag helt såld.

Mitt virkande började med att försöka knåpa ihop en chokladmuffins. Det gick sisådär. Garntrasslet såg mest ut som en ledsen svamp. Men förutom att ha svårt att sitta still är jag nästan löjligt envis. Så - efter snart två år - gav jag mig på mitt muffinsprojekt igen. Och se, det blev faktiskt riktigt bra.