Det bidde en loppa

Jag har fortarande (tack och lov!!!) klarat mig från den otäcka sjukan, men stackars Emilia har blivit dålig på nytt. Då är det praktiskt att ha några ess att dra ur ärmen. Som lite papperspyssel (passar en pysslemamma och hennes lika pyssliga dotter).

 Jag hittade boken Origami för barn när jag var i bokhandeln för en tid sedan och kunde inte motstå den. Det är något med mönstrade, vackra papper som har en oemotståndlig dragningskraft på mig. Jag har en hel del eftersom jag försökt mig på både scrapbooking och kortmakeri. Men jag upptäckte snart att jag gillade att samla på papprena än att göra något med dem. Nu har jag däremot använt en del i min digra samling till ett par stapplande försök till origami. Det är inte helt enkelt...
(mutter och morr låter det om mig och jag får ibland bita mig i tungan för att inte säga fula ord högt när vecken inte blir som jag tänkt mig och bilderna är svåra att tyda).

Jag har ett par små låd-försök som är både sneda och vinda. Men de traditionella lopporna blev riktigt fina! Två loppor och en liten ask att förvara lopporna i till Emilia blev det till slut. Figurerna i boken är för svåra för en fyraåring att ge sig på, men hon är nöjd bara hon får skära remsor med min skärmaskin.

Och jag ger mig bara inte förrän jag får till den fina asken som pryder bokens framsida! Tid för det lär jag ju ha, för den här sjukan verkar ta sin tid...