Semlan är trött idag. Jag också. Hade jag vetat bättre hade jag aldrig gnällt om att jag var trött härom dagen. Nu är jag bortom trötthet tror jag. Emilia var så dålig i natt att hon och Dag fick husera själva på ovanvåningen. Lillebror och jag checkade in i gästrummet. Vilket för min del innebar mindre än fyra timmars sammanlagd sömn. I tre-fyra omgångar. Jag måste ha helt förträngt att Emilia åkte ut ur vårt sovrum när hon var en månad gammal för att hon stånkade och lät som en galen älg. Hennes bror ligger inte långt efter. Plus att han ju kräks, har allmänt ont i magen och i natt dessutom var ovanligt orolig. Semlan följde med oss ner när vi gick i exil på natten, men hon blev totalt lurad på sin sömn. Jag hoppade ju i och ur sängen stup i ett och varje gång hoppades hon på att jag skulle ge upp och gå upp till vår vanliga säng. Och varje gång jag gick ut i vardagsrummet så störtade hon upp för halva trappan i samma förhoppning. Vid halv fem gav hon upp och letade upp egen sovlogi. I dag har hon knappt flyttat sig från sin fåtölj i "biblioteket".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Blir så glad över att du vill lämna några rader åt mig!