Önskar

Om jag fick önska mig vad som helst just nu skulle det vara att få sova mer än tre timmar i ett streck. Bara det. Eller i alla fall allra helst det.

Nätterna är lätt kaotiska i vår familj känns det som. Antagligen inte mer kaotiska än i andra barnfamiljer iofs, men hjälp så jobbigt det kan vara.

När Emilia var bebis sov hon ju snabbt över natt målet och jag fick mellan fem-sju timmars sammanhängande sömn. Och räckte inte det kunde jag ju alltid sova på dagen (de gånger hon tillät det - det är ju inte alltid man själv och bebisen är överens om när det är bäst att sova...) Som det är nu äter Lillebror minst var tredje timma. Någon gång missar han och sover i fyra timmar i ett svep. Men sedan är han hungrig! Han skriker som sagt inte så ofta men då kan han lätt bli förtvivlad om inte det serveras käk omedelbums. Innan han är färdigäten, rapad, fått ny blöja, och nappen petats in för att inte nämna sängkläderna (och även hans egna kläder) utbytta eftersom han kräkts har det lätt gått en timme. Återstår två att få sova på.

Emilia vaknar just nu väldigt lätt och när han sätter igång och piper och skriker är man alltid rädd att hon skall vakna. Vilket hon alltså oftast gör någon gång per natt. Vid fyra i natt kom hon intassande, gråtande och halvsovande. Eftersom Dag fått ont i ryggen igen (diskbråck som krånglar) tänkte jag vara snäll och ta även Emilia-passet (Oscar hade precis ätit). Tvingade en halvsovande Dag att dyrt och heligt lova att passa Lillebror om han började gny och kräkas och gick med Emilia in i sovrummet och la mig på madrassen. Emilia var orolig och hade svårt att komma till ro men när hon väl gjort det hör jag hur Oscar börjar grymta och "varna" att han kommer att kräkas/har kräkts (är ju inte så kul att ligga i sitt eget kräks...).

Vad jag däremot inte hörde var hur någon gick in till honom. Så jag stövlar upp efter ett tag och tvingar Dag att byta barn med mig. Men Emilia vaknade så klart när jag gick ut och väntade på att jag skulle komma tillbaka. När det då inte är jag utan hennes pappa som kommer blir det full cirkus. Det är hemskt att försöka sova när ens barn ylar "Mamma, mamma, MAMMA" efter en. Och då hör det till saken att Dag alltid annars är den som sover inne hos henne om nätterna när hon vaknat. Vi är tvugna att dela upp oss så, åtminstone tills män klurar ut det där med amningen. När hon väl kommit till ro börjar nästa; Semlan.

Hon lyckades på något vis krypa ner i en av mina klädlådor, troligen när jag bytte från nerkräkt nattlinne tidigare på natten, och sedan bli lätt hysterisk när hon inte kom ut. Inte lätt att sömndrucken försöka ta reda på varifrån de panikslagna kraffsningarna kom ifrån... Så jag är lite trött. För inte går det att sova idag. Inte ens med Lillebror som en plattfisk på mig i sängen. Nix, han vill bara sova i vagnen. När det rullar. Står jag och gungar genomskådar han lätt mitt fula knep.

Så snälla låt mig få sova, bara ett par timmar utan katt och barn. Fast just nu sover min lilla ängel gott bredvis mig i soffan. Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz