Semlan myser i Emilias säng.
När jag kom hem med Emilia för drygt två och ett halvt år sedan ville hon inte ha med mig att göra på nästan exakt två månader. Det var hennes "straff" för att jag älskade någon annan än henne. Hon varken ville sova i "vår" säng, låta mig klappa henne eller låtsades om mig. Men efter två månader var jag förlåten och allt var som vanligt. Men Emilia kunde hon gå förbi och med avsmak i blicken avfärda.
När jag kom hem med Lillebror var jag beredd på ett liknande mottagande men min gamla katt rusade ner för trappan och ropade på mig med sitt "jag vill bli kelad med" läte. Och sedan följde hon efter mig vart jag än gick i huset. Satt jag ville hon vara i knät och låg jag skulle hon helst ligga på mig. Lite skillnad! Och hon delar gärna knä med Lillbror.
Fortfarande är hon snabbt uppe i sängen om jag går och lägger mig för att vila på dagen. På natten har hon sin själklara plats i fotändan, nytt är dock att det lika gärna kan vara vid Dags fötter som mina. Min gamla, underbara surkatt har blivit en riktig kelkatt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Blir så glad över att du vill lämna några rader åt mig!