Tur man har nå´t att göra

Ibland är sjuka barn faktiskt en ynnest. Ja, inte att barnen är sjuka, det är så där lagom kul. Men i det här fallet är det bara lite feber och en förkylning som gör att jag och lillkillen lullar runt här hemma ett par dagar (jo, hans pappa har så klart också varit hemma) och har det ganska bra.
Jobbet är hopplöst stressigt, mycket nytt men roligt på gång där, pluggandet har dragit igång och är också kul men det tar tid. Och på toppen då allt annat som hör till två barn och hem. Då blir det lätt så att det där med "hem" får minst tid. Hur mycket jag än vill kan jag ju inte klona mig eller få fler timmar på dygnet. Just därför kan ett par vab-dagar vara ganska så trevligt. Oscar och jag roar oss med att se på Pippi Långsrump, gå igenom tvättberg, fika, bygga legotorn och dammsuga. Lite inventering i skåp och lådor blir det också. Jag går igenom sommar och vinterkläder och Oscar sina leksakslådor. Och vi hittar båda lika myckt urväxta grejer som gömda skatter.
Härom veckan var jag på en trevlig träff där den gemensamma nämnaren hos alla var att vi har någon form av garn-nojja eller liknande. Jag hade med mig ett par virkprojekt, men inget kändes så där värst kul. I stället blev jag blev smittad av stickbacillen.
Eftersom jag vid det här laget har resignerat över hur mycket små dagisbarn kan plocka upp i baseluskväg känns det som om det kommer att bli en hel del stickande framöver. Om man ser det från den positiva sidan. ;)