Ibland blir det inte som man tänkt sig

Idag skulle jag, Lillebror och Emilia ta oss ut till Landvetter och hälsa på familjen Westlund/Aspman. Men först blir vi duktigt försenade - Emilia har inte varit på sitt soligaste humör - och sedan börjar det regna helt vatten. Jag kommer nästan till Kallebäck men måste vända strax innan. Det går inte att köra bil när allt är jämngrått och vindrutetorkarna inte förmår vispa undan regnmassorna och man dessutom har två små barn i bilen. När jag talar om för Emilia att jag vänder hem till mormor och morfar i Lindome igen förväntar jag mig faktiskt att hon skall bli lite glad, hon har ju tjatat halva vägen om att hon inte vill åka. Men då startar nästa vattenkaskad; Emilia vill plötsligt inget annat än att få leka med Rikard och Elin. Väl inne väntar fika med mormor och då blir det lite bättre men helt bra blir det först när hon och morfar går ut för att hoppa i vattenpölarna och leka på lekplatsen.
Tack mamma och pappa för att ni finns och för att ni dyrkar era (ibland gnälliga barnbarn) så mycket att ni räddar mig från total härdsmälta!